.

Sommaren 2012 började bra men slutade tyvärr lite sämre, brukar inte skirva så här djupt på bloggen, men känner att de skulle va skönt och få ur mig allt jag tänker på. Konstigt att när någonting jobbigt händer kommer de bara mer och mer, tillslut är man i botten, hur är de möjligt allt på samma gång..

känner mig ensam, har alltid utåt försökt vara stark, och har lätt att gå vidare och bara skaka av mig saker, de finns så mycke skit och hemska saker att man ska va glad att man är frisk och har varandra, men de som hänt nu är nog de jobbigaste jag någonsin varit med om, jag tror och vet att allt löser sig, men de va längesen jag kände såhär.. och när allt bara kommer kaka på kaka orkar man tillslut inte mer. Jag vill så himla mycke nästan lite för mycke men vet inte vart jag ska börja, de är väl nu som ska va den roligaste tiden i livet, jag älskar att va själv när jag kan få dra i väg vart jag vill, men jag hatar samtidigt att va ensam, att ha haft någon så länge som alltid stöttat och funnits där bara förvinner, finns kvar såklart men inte alls på samma sett, känns konstigt, iaf när de uppstår sånna saker som de gjort nu.. Alla nära som man annars vänder sig till kan man inte vända sig till..

jättejobbig känsla.. Och när man sedan gör saker för att försöka tänka på nått annat och ha kul ligger de alltid kvar, jag är inte mig själv längre, inte varit de på länge...

När ska de vända?

 

inte de roligaste inlägget, och jag som inte skrivit på så länge:( men jag kan avsluta med en fin bild,

ett citat från Odd molly.

 

hoping to blush tomorrow for what i did today.